chunchunfu

Dagens fetaste rubriker häromkring har varit att larmnumret 112 var ur bruk ett par minuter i helgen. Det ska ju inte kunna hända förstås, men att det blir ett sådant ramaskri kan jag inte förstå. Fem minuter var det nere. Hört talas om att vi bara är människor? Hört talas om att människor faktiskt kan klanta till saker ibland? En snubbe från Lidköping fick en allergisk chock när han käkade mat och hans kompisar försökte ringa 112. Hans morsa har gråtit ut i radion varenda halvtimme under hela dagen. Jag vill spy på henne. Fast en rolig kommentar kläckte hon iallafall. Att hennes son har bra kompisar som försöker få tag på hjälp när han inte kunde andas. Ja, det är ju ingen förutsättning om man vill kalla sig själv en kompis. Att man ska hjälpa sina nära och kära. Jag menar, jag hade ju aldrig någonsin ens kommit på tanken att ringa 112 om en av mina kompisar skulle ligga med andnöd och tvingas ta adrenalinspruta och grejer. Ett flatgarv och fortsätta äta på sin pizza låter mycket vettigare.

På fuckin' friday ska jag till Göteborg med Pernilla. Är det förresten någon som har en tvåa ledig där i början av januari så är det ju bara att höra av sig. Kanske ett jobb ledigt också ifall jag inte skulle komma in på utbildningen? Kanske din försfödde son också? Nej jag tror att jag gapar efter lite för mycket ibland. Men till Göteborg ska jag iallafall, och in på den där utbildningen vill jag. Det skulle sitta som en kaktus i ryggslutet.

Kom att tänka på ett fint citat av en kompis jag inte pratat med på väldigt länge. "Hiphop will never die, but will forever suck". Med de orden vill jag avsluta idag. På återseende.

Nikola Sarcevic - From Where I'm Standing